Alla vi som är människor. Eller mänskliga kanske jag ska säja…Vi vet hur livet kan vara emellanåt. Vi vet att bortom sol ljus och glädje finns det som är frostigt, taggigt, smärtsamt och hårt med strida strömmar och svåra passager. Ofta ter sig livet smärtsamt vackert mitt i den där smärtan eller ångesten. Det är som om filtren är borta och allting känns mycket starkare. Man fryser, kämpar, barrikaderar sig, klamrar sig fast och försöker på olika sätt tag sig levande igenom till andra sidan. Ibland är det ett spegelblankt bottenlöst djup framför som känns oöverkomligt. Till dig, till er, till vem helst som kämpar just nu. I denna stund. I denna höst. Vilka krafter som än är i rörelse…Se dig omkring. Kanske någon kan lyssna en stund. Hålla dig flytande medans du hämtar andan. Ofta finns det en lysande boj någonstans i mörkret. Var inte rädd för att visa din svaghet och dina sår. Om du knappt orkar prata. Luta dig emot en axel som utstrålar värme och hopp.