Morgonstund här i vykortet. Den där stunden när tiden liksom står stilla för någon minut. Den tysta kampen mellan mörker och ljus, mellan dag och natt pågår. Som mest intensivt. De mest färglösa och vardagliga ting målas för ett ögonblick gyllene och värdefulla. Norrskenet lämnade arenan för några timmar sedan och månskäran tjocknar lite för varje natt nu. Tiden har sin gilla gång. Nu kryper nattens skuggor motvilligt sin kos. De – liksom jag -bländas väl av den gyllene prakten, det magiska ögonblicket då ljuset och lättnaden tar plats på arenan igen. Strax är stunden glömd, livet marscherar förbi på väg till alla göromålen. Det är bara att rätta till mössan och haka på i ledet. Men, i mitt osynliga lilla skrin av livsnödvändigheter lägger jag ned en skärva gyllene liv. Så tunt som bladguld. Det gäller att ta vara på ögonblicken, att vårda sin förmåga att fånga gyllene ögonblick i sin daggomspunna fjärilshåv av längtan. Annars blir skrinet snart tomt och själen utfattig.