En magisk morgon med sällsamt ljus bjöds oss i morse. Kameran tjoade från sitt fodral och äntligen hade jag en stund över för bildskapande och så tränar jag mig ju så smått i bildbehandlingsprogrammet. Varfågeln bjöd på en sprudlande konsert från den stora björken vid sjön. Jag känner mig ännu berörd. R blev lite ledsen att inte grävarn fick vara med på någon bild. Så här några timmar i efterskott känner jag nästan för att ta en egen hel bildserie på den….och på min varselgule som än en gång överträffat både sig själv och min tro på honom. Grävaren stannade tvärt häromdagen och hela mekanismen verkar vara ett mysterium. Men min privata ingenjör ger sig inte förrän han hittat felet! Kan kan ta mej tusan fixa vad som helst. Jag är varselgul av beundran! Det firar vi med en slurk eftermiddagskaffe!