Färgerna i naturen, när solen regisserar dold från sin plats, blir dramatiska med tvära kast i de mest makalösa färgskiftningar.
Kylan, de 26 minusgraderna, förstärker känslan av sårbarhet. Jag ser små varma moln av min egen andedräkt uppslukas av den bistra kylan. De övermannas nästan genast av minusgraderna och lämnar bara små vackra kristallformationer på min röda jacka.
Som med livet.
Så lite vår närvaro kan tyckas påverka, och så föga den kan förändra världen eller göra den till en varmare plats. Vad hjälper vår utstrålning, välvilja eller våra tafatta små gärningar om än med det varmaste uppsåt….
Men så länge vi lever, så länge vi andas så kan vi lysa, värma och göra försök att förändra eller förbättra. Så länge solen återvänder och så länge vi kämpar så segrar ljuset alltid över mörkret.
Vi får inte ge upp.
