Kylan släpper sakta sitt grepp om bygden. Det känns välkommet. Solen stiger lite till för var dag som går och innan vi vet ordet av så är den ljusa årstiden här igen. Tyvärr hänger inte min energinivå med i svängarna. Försöker tvinga igång systemet i kroppen och när man väl fått upp farten en aning fram på förmiddagen så går det genast lite lättare. Det är nog kylan som spökar. Startmotorn går knappt runt i mina mekanismer heller. Men jag gläds åt ljuset och ser fram emot fina gryningstimmar på isen – bara det blir lite mildare. Kram till er alla – på kramens dag.