Denna svinkalla och sanslöst vackra morgon här i Maränglandet är det säkrast att klä sig ordentligt. Min outfit består mest av dun och ull. Lite samma stil har gårdens nötskrikor. Den gör precis som jag – drar in hakan bland dunet. Jag skulle gärna donera några par värmande ”småstövlen” till dessa barfotapippis. Men av någon outgrundlig anledning så verkar dom inte behöva det. Undrar om jag ska ta och be ingenjören förklara hur det kan komma sig…..