Som så ofta har vi två kufar intressanta världsomspännande diskussioner över frukostfilen. Sjuksköterskan och ingenjören i detta hus har nämligen ganska – för att inte säja – vitt skilda världsbilder och kunskaper som kittlas av motsträviga uppfattningar kring det mesta. En sak är säker. Tråkigt bli det aldrig. Om jag någon gång – som typ i morse – på novisvis nyfiket frågar kring något som han är ”expert” på, kan man – beroende på dagsform – få mer eller mindre pedagogiska utläggningar presenterade för sig. inte sällan görs avancerade skisser i blyerts nedtecknade på baksidan av gamla kuvert för att förtydliga sammanhangen. Skisser som för honom är solklara och för mig fullständigt obegripliga.
Dagens ämne liknade i viss mån de övriga tidigare omskrivna ämnen här i bloggen som jag har så förbålt svårt för att förstå. Ni vet mina svaga punkter: Momsen, motorvärmarklockan och kompassen. Det som var på dagens agenda var nämligen hur man kan få värmen borte kallvattnet. Sjövärme är nämligen för mig något oöverstigligt svårt att begripa. Men den smarte ingenjören kom omedelbums i sitt absoluta esse och så vidtog den märkliga lektionen som balanserade mellan pedagogiska blyertsstreck, nästintill frireligiösa liknelser och emellanåt små uppgivna gester och suckar. Däremellan från min sida insprängda svävande frågeställningar som likt fågelvingar svirrade mellan att nästan förstå, till solklart och så åter till ruta ett av obegriplighet.
Faktum är dock att det verkar fungera alldeles förträffligt vilket fortfarande är obegripligt men ytterst tacknämligt i dessa kalla vinterdagar.