Endast en doft iskallt pudersocker landade på fjällsidan inatt. Naturen håller liksom andan inför vad som komma skall. Här på udden är det blaskigt och grått. När jag tar kikaren och sveper över det ganska färglösa landskapet ser jag en ensam och lite uppkäftigt orange asp som ensam lyser upp med sitt lövverk i det för övrigt kala och grå på fjällsidan här mitt över. Precis vad jag behövde, och en strimma energi går in genom ögats lins och fyller mig med hopp… och en tanke. Jag vill gärna vara som hon. Lite orange sådär. Och göra mitt bästa för att ge någon en liten varm eller hoppfull tanke mitt i vardagen.