Hemresan från mamma i Lycksele längs Vindelälven och dess omgivningarna fyllde mig som alltid med blandade känslor av eufori och vemod. Vindelälven brusade isblå som den liksom förberedde sig för den kallaste årstiden. Morgonsolen målade bladguld på såväl barr som lövträd och stilla vattenspeglar strandade mot frostnupen halmgul vegetation. En underbart vacker höstmorgon som reflekterar livets höst. Det känns alltid vemodigt att lämna mamma och jag hade ännu känslan kvar från mina föreläsningar i Nordmaling. Tankeväckaren – den är fortfarande lika aktuell. Den handlar ju om det mest mänskliga. Om vårt liv och våra tankar och önskningar kring livets höst.