Fullt knoppkalas bakom björkrisridån.
Ser ni den?
Jag undrar hur många ripor den här gammelbjörken har sett passera revy genom decenniernas gång….
Den lilla darrande fågelhunden spetsar både öron och nos….
Här behöver man inte gå många steg för att få uppleva fjällnaturens små under mitt i vardagen. Här sitter ett gäng trygga ripor bara några meter från mig och den darrande fågelhunden och låter sig härmas och fotograferas även om jag inte riktigt lyckades med skärpan. Snacka om kamouflage.
Nu har jag äntligen fått mina julklappsskidor och längtar efter att testa dem live. ”Går in” mina nya turpjäxor här inne i köket. Känner mig stark och bestämd. R ser lite kuvad ut där han sitter och hör mig marschera förbi. Tänkte att man kunde behöva lite extra tur så här på fredag 13:e. De känns lite som att knalla omkring i slalompjäxor men man vänjer sig väl. Så fort man inte riskerar att drunkna ovanpå isen ska jag bege mig ut på sjön och uppnå astronomiska hastigheter. Ser ni nåt rött som svischar förbi – så kan det eventuellt vara jag!