För var dag som går känns det en liten aning lättare att gå, att springa uppför trappan eller att böja sig ned och ta upp något från golvet. 7,5 kg är inte kattskit! Och jag försakar egentligen inget och känner mig oftast mätt och nöjd. Det sägs att det tar 21 dagar att bryta en vana. Kanske det är därför som jag inte saknar varken potatisen pastan eller brödet. Det enda jag kan längta efter är vanlig havregrynsgröt nu när det är kallare på morgnarna. Men det ska visst finnas värdiga alternativ har jag hört och den ryska yoghurten med frön och nötter håller mig mätt långt fram på dagen.
Inte ens lördagens vanliga storbak av maffiga bullar kan få mig på fall fast dofterna försöker snärja mig. Känner mig glad, balanserad och framför allt – smärtfri i händer och fötter och riktigt stolt över mig själv.
↧
Lätt på foten
↧