Aldrig är väl färgerna så intensiva, nyanserna så vackra, känslan av att vilja ”hålla kvar” så intensiv som just då, i brytningstiden, i ögonblicket när skuggorna blir allt längre och fågelsången klingar så vemodigt vackert. Detta magiska ögonblick i gränslandet mellan solnedgång och skymning.
Även om jag skulle vara blind så tror jag att jag skulle kunna förnimma just den här speciella stunden med mina andra sinnen. Det är något som händer i dessa brytningens sekunder när hela tillvaron liksom håller andan. Detta som händer varje dag, i varje tid, och oberoende av årstid, som har skett sedan skapelsens första gryningsmorgon – att natt blir till dag och dag övergår i kvällning och mörker.
Vid dagens slut – en tid för vila och ro, för eftertanke och bokslut av den gångna dagen. Kanske en tid för gemenskap och romantik men kanske också en tid där ensamhet och ofrånkomlig konfrontation med underliggande känslor råder, där de allra mörkaste skuggorna kommer fram ur det fördolda och tenderar att skymma din morgondag. Kvällen, en tid för revision, för sammanfattning utvärdering och avslut. Natten ligger löftesrik och sammetsmjuk, eller ångestfylld och bottenlös framför. Alltför nära eller alltför långt ifrån väntar det obarmhärtigt gnistrande gryningsljuset.
Bortom skymningen blir det dags att plocka fram skrinet med drömmar. Omedvetna eller medvetna drömmar, sagoslott, skimrande visioner, eller vackra drömmar som stiger som såpbubblor, lätta och skimrande mot en ny horisont. Planer och avsikter smids för att kanske nedtecknas på den kommande dagens rena och oskrivna blad. Var dag har sina nya oändliga möjligheter.
Det går mot kväll, mot skymning. Symboliken står även klar kring livets sista tid och kontemplation inför det ofrånkomliga slutet, avskedet eller döden – den allra sista resan, allas vårt nästa resmål till ett främmande och okänt land. Ibland får vi människor tid att avsluta, utvärdera, ta farväl och arrangera vårt avsked, men ibland står vi ensamma förvirrade och förtvivlade kvar på perrongen – lämnade. Inför detta är vi alla lika, fattig eller rik, hög eller låg.
Ta vara på varje afton och varje solnedgång. Stanna upp, lyssna och hör hur fågelsången klingar bort. Kryp närmare varandra, var tacksam för dagen som du fått och vänta inte med att säga viktiga och fina saker till människor du älskar.