Idag fyller vännen min 65 år. Det är obegripligt och känns mer som om det vore tvärtom – jag 65 och han 54. Om man ska gå efter steglängden i alla fall…. Det har varit en solig och fin födelsedag för jubilaren och tårtorna har stått som spön i backen. Efter lunch hängde han av sig födelsedagskjortan och hoppade i mekaroverallen. Då var det färdigmaskat för idag. I kylen ligger en smaskig renfilé och mojar till sig. Den är inbjuden som ”huvudperson” till dagens middag, men egentligen skulle vi behöva äta tårta dagen lång!! Trevlig post och hälsningar från familj, vänner och bekanta värmer i hjärterötterna på oss båda. Själv kan jag inte låta bli att fundera över hur den där dagen för 65 år sedan förlöpte då en liten lintott kom till världen. Jag minns iallafall hur jag – som egentligen inte tror på horoskop alls – satt och kollade upp om jag som kräfta och han som jungfru (fniss) skulle funka ihop, om det alls var lönt att nappa på den här enträgna mannens kaffeinviter. Det kunde gå riktigt på tok, eller så funka rätt bra enligt stjärnorna.
