Sommarmorgon 2016
Medans jag går runt i det våta gräset kring mitt barndomshem känner jag minnena göra sig påminda. På lätta vingar, som svalorna. De som alltid hade sina bon under hustaket, flög i hisnande snabba bågar och bar sommarens melodier.
På den av tidens tand nötta faluröda ladugårdsväggen sitter ett litet collage från svunna tider. Jag anar mammas hand bakom. Hennes sinne för att ta vara på och spara fyller mig med värme mig en morgon som denna.
Där sitter några gamla midsommarkransar i olika storlekar tillsammans med några funna renhorn. Jag kan nästan höra och känna midsommarkänslan i luften. Glada skratt, flera generationer, barn som leker och vi som pratar i munnen på varandra.
Och där intill sitter den uppspikade plywoodskivan avsedd för piltavlan. Här på gräset mellan hus och ladugård har vi kastat tusen pilar, sparkat boll mot väggen och spelat badminton och boccia. Här har friarna till husets döttrar stått parkerade med sina bilar. Här ledde pappa hästen in i spiltan. Och alla steg som mamma gått till mjölkningen medans åren gick sin gång.
Fina minnen från tider som alltför snabbt flutit förbi på tidens ström. Och jag känner att det finns så många berättelser i väggarna på dessa hus och omgivningar. Jag känner dem komma till mig. Och jag gläder mig.