På första parkett inför gryningen. Klarvaken trots sovmorgon.
Det dova mörka grå där ute förändras med ens då penseln fylls med ljust turkost och med ett enda penseldrag förändras scenen. Över fjällkammen framträder en hoppfull lysande rand som välkomnar den nya dagen
Tittar på bilden av isen. Isflaken talar alltid till mig. De tilltalar mig.
Se noga efter på de brutna isflaken i ett synbart kaos, misslyckade lite vid sidan av strömmarna som för att hämta ny kraft att klara sitt uppdrag. Om du böjer dig ned kan du se att vart och ett av dem har ett lysande stråk av ljus av hopp och glittrande möjligheter.
Inget har egentligen förändrats. Vattnet är oföränderligt kraftfullt och levande, om än till synes brutet. Det är bara temperaturen, de hårda vindarna och förutsättningarna som inte är optimala i denna tid.
Tålamod, tålamod. Tids nog är allt sin ordning igen