Så går åren. Man kanske synbarligen börjar se lite grå och vissen ut. Och till och med har svarta prickar eller årsringar här och där. Kanske rent av lutar en aning. Lite sträv i ytfinishen och inte längre ett slätt oskrivet blad. Garvad, luttrad och aningen svårflörtad r/t livet och dess erfarenheter. Med en större eller mindre portion patina.
Med lite tur eller genetisk bingo kan man vara ”välhadd”. Eller bättre beg som det brukar kallas på Blocket. Det betyder bara att man har varit med ett tag. Om ett och annat. I ett antal årstidsväxlingar. Men oftast finns där en bra och pålitlig stomme som man kan lita på. Något att hålla i när åskan går.
Det grånade silvret är vackert på sitt sätt. Precis som det pärlemorskimrande unga har sin givna skönhet. Och inuti finns ännu det rosa bultande hjärtat levande – ända till sitt sista slag.