Att få leva och ha hälsan är något som man ofta tar för givet. Idag när jag sitter i sjukhusfoajen och väntar på R som träffar ögondoktorn så fylls jag som alltid vid besök på sjukhus av känslor och tankar kring hur många öden som just nu i stunden utspelas under sjukhusets tak. Hopp och förtvivlan, väntan och tillförsikt samsas i atmosfären och redan här i entrén mötte jag en förtvivlad storgråtande kvinna som talade i telefon.
Det enda vi människor säkert har är ”här och nu. Tänker också wow vilket fantastiskt land vi bor i. Där allt detta finns för oss när vi behöver det.