Nej, det handlar inte om att jag har fått en alpin klubb på avvägar intrasslade i min tvätt. Det handlar om den fräscha krispiga och ljuvligt doftande vind som impregnerar varje fiber i den hängda tvätten. Från fjällgårdens vind kommer man ut på en balkong. Där hänger husmodern sin tvätt som torkar på fem röda sekunder och doftar så ljuvligt att man (jag) vill borra in näsan i famnfullen. Den som kunde uppfinna ett sköljmedel med denna doft skulle snart vara en rik kvinna/man. Jag kallar det helt enkelt för måndagslyx, borrar in näsan lite till och suckar av välbehag.
↧