Kära pappa!
Vi saknade dig på mammas kalas. Du skulle ha varit med, för vilken dag det blev. Eller du kanske var där och såg och framför allt hörde oss? Det lät precis som vanligt när vi kommer tillsammans. Vi pratade i munnen på varandra skrattade skojade och pratade gamla minnen. Och fikade förstås. Du skulle garanterat ha gillat min smörgåstårta, och Sonias bullar och kakor, tårtorna och så Den underbara älgsteken hos Sixten och Anna.
Mamma var förstås strålande som vanligt, men hon har blivit så liten och tunn. Lite mer allvarsam men så glad över oss, över alla blommor, hälsningar och telefonsamtal. En dag att minnas. Hon ville att vi tillsammans skulle lyssna på sången ”Mitt rika liv”. Det kändes så fint. Jag är så innerligt glad att jag åkte hit. Alltid vemodigt att skiljas åt och åka hemåt. Det ligger ju i sakens natur att antalet födelsedagar tillsammans krymper.
Nu har jag fotat av en massa fina gamla svartvita bilder från händelser från förr ur ditt gamla svarta kartongalbum. Du ska få se sedan. Snart kör jag hemåt och uppåt längs älven där forsarna river för fullt i Vindelälven. Lite som livet med dess uppbrott. Tänker som vanligt på dig, på livet, på farfar och gamla minnen när jag passerar. Har fått mycket inspiration att skriva. Hittade den här fina bilden på dig. Du var en riktig snygging och jag tror att mamma längtar efter dig. Jag skriver snart igen.
Kram Gunnel