Jag står där och ser liksom en bild av livet, av vardagen. Man knogar sig fram över ojämnheter, över hala och vassa men vackra stenar, över okända hisnande djup och uppför branta berg. Men det är vackert. Och där bakom lyser himlen blå mellan molntussarna.
Om man lyssnar riktigt noga kan man höra historiens vingslag